Och medan du väntar

Att tiden går åt och rinner iväg med informationsströmmen, oftast i ultrarapid, när jag sitter vid datorn och Internet är en medvetenhet som ibland kan framkalla ett äckel över detta jag spenderar mina timmar på; att stirra in i en skärm. Äcklet över att veta att det inte finns någon tid kvar till att leva, på riktigt. Att sitta här och skriva i mitt svartvita HTML-fönster och lyssna på Xela är inte att leva, det är bara en parentes mellan något mycket viktigare, ett försök till att fylla ett fönster som ändå inte går att fylla. Fönstret är oändligt, och därför är det inte på riktigt. Och jag kan inte ta på det.

Kanske är det därför jag nu ger mig iväg till Rasslebygd och Saker Vi Glömt, för att inte glömma bort livet, så som det kan vara att inte vara en del av screengaze-kulten. Troligtvis regn, troligtvis rus och ljud som inte går att vrida ner.

Men den här biten av texten är, som egentligen allting jag skriver (om vi nu ska följa mitt eget tankesätt, vilket jag tvivlar på att jag alltid gör, jag måste se de här timmarna som någonting viktigare annars går jag nog under) en parentes. Ikväll är det bara en liten parentes, en sådan som leder fram till något jag vill sprida, nämligen:

Internet är fyllt av upplevelser. Du har säkert hittat många själv, men med tron och chansen att du inte hittat dem alla vill jag här nu dela med mig av höjdpunkterna av en dag av surfning. Tre stycken vågor av fantasi och kreativitet.


Det börjar som en simpel man med vid en busstation. Sedan bär det av, upp i luften. Fly Guy är en blandning av upptäcktsresa och spel och är en av anledningarna till varför Internet kan vara ett interaktivt minikonstmuseum (pixel all the way). Fly Guy har också en viss gnutta av Internets oändlighet, men tyvärr finns det här ett slut.


För två dagar sedan satt jag mitt i en konversation och blev imponerad av citat såsom "The feel of rust against my salad fingers is almost orgasmic". Det lät bra, men var bättre än så. David Firth har en enorm röst, nästan i klass med Matt Stone och Trey Parker, och det är rösten och musiken han valt som gör att kreationer som Salad Fingers sätter sig på djupet. Om fantasin fortsätter vara lika sjukt (och) bra så kan jag tänka mig att David kommer bli riktigt stor. Kanske får vi se hans animationer tillsammans med Weebl and Bob på MTV?


Sedan länge har Harpan blivit utbytt som en stunds digital avkoppling mot lättillgängliga Flash-spel. På Orisinal: Morning Sunshine samlar Ferry Halim alla sina, oftast söta, Flash-spel på en och samma sida. För tillfället är de 56 stycken och håller precis så hög kvalité att man orkar lägga ner lite tid på varje. En mysig stund för hela familjen!

Och där har du alltså några av anledningarna till att jag fortsätter att stirra in i en skärm och må dåligt över mig själv och mitt varaktiga beteende. (Och jag fattar fortfarande inte varför jag ägnar tid åt att skriva det här, varför jag bryr mig. Men jag antar att man måste bry sig om något, att man måste ha en paus. Det här är det.)