Ett tält kan också vara ett sovrum

Ståendes på South Ambulance spelning på Emmaboda slog det mig att jag har slutat upp att tänka. Jag stod inte längre och lyssnade på ett band jag hade på CD, MP3 eller vinyl; jag stod och lyssnade utan att minnas hur jag fått tag på musiken. En ren känsla som jag blev väldigt glad över, för det kändes som musiken bara fanns där, ihågkommen. Den hade smugit in sig i mina öron utan att jag mindes, ville minnas, hur och nu fanns den också redo att greppas i luften av andra; formatlöst, en egen existens bortom allt vad de olika innebär i status och ekonomiskt tänkande, precis som det ska vara.

Men jag har faktiskt tänkt på format också. Som hur bra Bedroom Records är och som på årets festival nog var det skivbolag som hade flest artister (fem) på festivalen trots – eller kanske för att – de fortfarande bara släppt CD-R-skivor. Rough Bunnies var roliga att kolla på och thehelpmeplease var roliga att höra ifrån Oscars och Annas tält, men dom spelningarna spelade ingen större roll när Mixtapes & Cellmates gav Juno EP extra kraft med att visa att fast inte Radio Dept. kan spela sin shoegaze tillfredsställande live och Khonnors screengaze kan bli ganska tråkig att se på i längden så går det faktiskt göra liknande musik jävligt bra live. Mixtapes & Cellmates är det enda bandet jag pratat med på festivalen, och då var det ändå väldigt väldigt enkelt att kunna skaka hand med Erlend Øye. Kanske vågade/ville jag säga några uppmuntrande ord för att alla i bandet är så unga (yngre än mig, väl?) och för att Karlshamn är ett nära ord, för det är då man blir extra glad över hur bra det är, för kan Karlshamn vara bra så kan allt vara bra och därmed inte sagt att Karlshamn är dåligt i sig det är bara en liten stad och i år märktes den (Matti är sig själv i Band Of Joy och det är också bra, jag hade velat stå där på tågstationen och vänta) och jag har fortfarande inte varit hos mormor och morfar på Ekö i år. Mixtapes & Cellmates kommer bli Bedrooms första tryckta släpp och det känns som jag förstår varför.

Och ja, jag minns livet nu igen. Det är skitigt, har en hög frekvens av oljud och är väldigt upphetsande när solen skiner om den nu gör det. Och om den inte gör det kan man ju alltid sätta på månen en lösmustach, för ibland är månen och solen samma sak. (Idag funderade jag på att göra någonting vitt men ångrade mig lite när jag mindes hur dåligt vitt är för känsliga ögon.)

Polyphonic Spree var en upplevelse som inte går att ge något annat format än verkligheten. Är du säker på att du vill spara? Ja.