Hunden som äter glass, ger boktips och dessutom dödar lite (Jim Jarmusch-resan, del tre)

Idag hittade jag till Solna centrum och hem igen, något jag inte lyckades med i natt. Det kändes bra, värdelösgraden sänkte sig ett litet snäpp.

Idag trotsar jag mitt föregående inlägg och sätter mig och gör något jag velat göra i två veckor, det vill säga sedan jag fick den i brevlådan; jag åker en hållplats längre. Ser på filmen Ghost Dog. Del tre måste finnas, det är därför jag vågar trotsa.

Idag, min första fredagskväll på främmande dialekt, rullar jag ner persiennerna, hämtar ett tuggummi och petar på den där apparaten som självklart ska sluta fungera mitt i filmen, då ett litet hus på en båt beskådas från ett höghustak precis när solen ska gå ner. De två unga männen pratar där uppe på taket som om de förstod varandra. De pratar ledigt och mycket, men de förstår inte. Men jag tittar på dem och förstår dem båda för jag har text att läsa och jag förstår att de ändå förstår, hur lika de är, och det är sådant som gör film så stark. Lösningar, påhitt, en mening att sitta där en fredagskväll och inte bry sig om någonting annat än att filmen ska få leva vidare på en annan apparat.

Den största anledningen till min resa, varför jag reser, liftar mig fram till en ny film av Jarmusch, är nog för att ingenting är sig likt. Det nya, påhittiga är ständigt där och gör om. I detta fall är det maffiagenren som blandas ihop med huvudpersonen Ghost Dog och hans fascination för hur de japanska samurajerna levde (undertiteln till filmen är The Way Of The Samurai och citat från boken Hagakure med samma undertitel återkommer ständigt i filmen). Att duvsamurajtorpeden spelas av Forest Whitaker, ofta med ett beat i bakgrunden av RZA från Wu-Tang Clan, gör också sitt för att göra det här blir lika oprövat som bra. För oprövat är ofta lika med bra för mig, för finns det inga spärrar finns det heller ingen mening att tappa intresset.

Det finns så många timmar att sova att få välja sina tillfällen är en möjlighet jag inte nog kan sluta glädjas över. Vaken, där, idag. Jag missade ingenting. Låt mig nu få tro att det var sant.

Ghost Dog: The Way Of The Samurai hade premiär på Cannes filmfestival 1999.