Låt mig hålla dig i handen och krossa den när vi säger nu

"I can't believe i did that." Vilket jävla as han är. Det är väl så man tänker när släggan mosar kaninen som ligger på golvet och rör sig i cirklar, skriker med knäckt nacke. Hej, nu ska du dö din piece of shit. Jag älskar dig. Så sprutar blodet och armen som gjort det där fruktansvärda är inte fruktansvärd. Armen som håller ondskan krossar inte bara kranium, vill inte bara krossa kranium. Det är egentligen ganska enkelt.



De hånglar framför trummornas och basens onanerande, omslutna i en kaotisk livmoder mitt i deras mest intensiva ögonblick någonsin som är så extremt sammankopplat med allt som inte är sött, just där blandar de tungor och jag förstår dem jag förstår dem verkligen för det där är kyssen som är på riktigt, blanda sött och salt och du får en kyss som döljer sig i höga ljud och fuck you med korrekt baslinje du behöver inte förstå för det här är inte din stund. Jag är förbannad fast att jag gillar kaniner fast att jag gillar att hångla och jag tycker om kontrasten som kommer av att slå på den man älskar för jag är inte bara god jag har ilskan jag lever i frustrationer för jag är så mycket mer påverkbar och går lätt sönder bryts loss ifrån mig själv titta där är jag ju och jag kan inte få min hand att sluta. Jag kan bita ganska hårt.



Jag släpper den svarta kaninen Dig. Han är inte mer än en utgångspunkt för slaget i mitt bröst, kontrasten mellan att klappa och lämna det söta sönderslaget på marken, vara mitt emellan eller både och för att där sedan koncentrera på transen, rörelserna, monotonin, de trasiga ljudingångarna mikrofonen i halsen.

Vem som helst kan vara ond, har du tänkt på det har du tänkt på att också barn kan vara skitförbannade kapabla till att mörda för det är inte musklerna eller utsidan som spelar roll alla människor har ilska inom sig och vi kan kramas medan vi lever ut den har du tänkt på det man behöver inte slå någon på käften för att få kunna vara arg har du tänkt på det? Det går att le och vara med för att sedan sluta, krypa in i ett kylskåp och därefter stänga dörren. It's that simple. It's my fucking heat, it's my fucking fridge. Fast det är bara några som ger oss elen.

Jag såg Lightning Bolts turnédokumentär The Power Of Salad And Milkshakes, tyvärr en av få bra vägar för att på allvar kunna uppskatta
deras musikala kraft. Mycket händer då du ser dem skapa.
Läs mer om Lightning Bolt här.