En parentes (före del sju), del två

En upplevelse så stark att jag var tvungen att skriva en text om den har visat att uppleva faktiskt är att leva också. Duvorna och deras mycket fina val av hem – vår balkong – som när jag först fick tala om dem var något vackert och väldigt symboliskt, har nu blivit en avskrädeshög, duvtoalett, bajsinferno eller vad man nu vill kalla baksidan med att ha två duvor som hyresgäster på obestämd tid (se bildbevis). Igår kväll försökte min sambo Axel skrämma bort samurajduvorna genom att kasta ölburkar på dem. Han lyckades på så sätt få över dem till en balkong på hyreshuset mittemot. Något säger mig dock att de kommer tillbaka, och att vi därför måste ta itu med problemet på något mer seriöst sätt inom kort. Frågan är bara hur. Jim Jarmusch, vad är det du egentligen har lett mig in på?

För en fullständig retrospektiv på uppLEVAs duvtexter, läs i denna följd den här och den här och den här texten.