Jag har aldrig varit i Japan

Sverige + Omvärlden = Sverige ligger i världen.
Slutsats: Allting är egentligen jävligt nära! Eller i alla fall inom räckhåll.

Det där är ganska enkel matte, sånt som barn kommer på typ någon gång då de tittar på teve och märker att människorna inte talar (dubbad) svenska, utan att det finns ett avstånd som är så pass litet att de där människorna faktiskt talar sitt språk i våra teveapparater.

Men man glömmer matten. Det brukar bli så efter att man inte har behövt den på ett tag, inte varit utomlands på ett tag. Kanske är det därför som en av mina vänner har en enorm världskarta på en av sina väggar, det är liksom viktigt på något sätt. Att inte glömma sin och Sveriges litenhet, och blicka framåt och utåt med nyfikenhet som kommer av att man faktiskt kan räkna länderna. Ett, två, tre. Hej och hå. De är hundratals... och hur många har jag varit i? Ingen aning.

Men jag har inte varit i Japan.

Många andra svenskar har varit, och det är genom dem som min fascination väckts, vad de kommit hem och visat för mig genom ett förståbart Sverigefilter. Nu låter det som att de är många som hjälpt mig med matten, men nej inte så många (och om det är bra eller dåligt vet jag inte). I vissa fall har de dessutom varit alltför högljudda för att japanerna själva ska ha synts tydliga, och kanske är det därför som jag nu brinner så starkt för att få berätta om dem tysta. Andreas Tillianders ljudmattor tillsammans med Naoko Sasaki har jag redan nämnt, den passionerade men flyktige leksaksförsäljaren på Street likaså, och tysken Uwe Zahn platsar väl inte riktigt in här men hans skiva Lilies – skapad utifrån en resa till Japan – är bara för tyst för att inte nämnas i detta mycket konstruerade sammanhang.

Sedan har vi Tokyo Brainstorm. Japan direkt i hjärnan. Ingen svensk synlig så långt ögat når. Svenskar bakom kameran, bara i bakgrunden. Och därför skulle Tokyo Brainstorm, precis som Lilies, kunna ses som en hyllning till Japan, ett land som gör att folk skapar storverk, en musa som egentligen är ett helt folk. Eller i alla fall delar utav den.

Tokyo Brainstorm är första utgåvan av den förmodligen första tidskriften i Sverige som valt det kompakta formatet DVD. De är kaxiga, så skivan innehåller inga textblock. Webbadressen innehåller knappt text den heller känns det som, men ändå är det tillräckligt för att jag ska förstå det jag sett och för lite för att jag inte ska förlora den overkliga känslan som fascinerade mig så. ("Kan det här verkligen vara verkligheten?")
För att jag skulle känna mig tillfredsställd efter de cirka tio musklicken, skickar jag iväg ett tack och frågor. Anders Bolin berättade och fick mig ett steg närmare:

Vi mailade personerna vi ville träffa och sen åkte vi dit. Fast vi hade inte alla intervjuer klara när vi åkte utan fick lite tips när vi var på plats också. När det gäller valet att bara köra fotografier så beror det på att vi ursprungligen tog bilderna för att göra en papperstidning med enbart bilder i. Det blev en jäkla massa foton, digitalt och vanliga, plus filmsnuttarna, som inte var avsedda för mer än dokumentation egentligen. När vi efter ett år drygt inte fått ihop pengar till trycket kom idén att göra en DVD istället, och så småningom blev det vad det blev, efter mycket pill och ångest.

Tystnaden var inte helt vald. Kanske behöver den inte vara det för att kännas äkta, tänker jag. Kanske var det meningen att budgeten inte skulle hålla och att de på så vis skulle komma på att texten inte heller behöver hålla uppe bilderna, att det passade bättre med Lars Carlssons egna versioner av mötena, och därför lämnade de skrivna texterna därhän, för dem som (helt tidsenligt har den nödvändiga tekniken och) vill veta mer efter musiken och filmen vinkat hejdå.

Tokyo Brainstorm är min del av fascinationen för Japan, anledningen till att jag kommer bege mig dit förr eller senare, och en av anledningarna till att jag kämpar med något så onödigt som att skriva: En dag kanske jag kan skapa något otroligt vackert eller magiskt utifrån en upplevelse så stark som en resa till Japan, så stark en sådan kan bli om man träffar, eller få ta del av människor såsom Ryota Kuwakubo, Haruki Nishijima och Exonemo. Gå nu och läs om dem här. Eller varför inte, se filmen. Bara filmen!