Om vi bara hade fått vara hjärndöda

Du är där i bruset. Du ser hennes kropp som är precis så som den ska vara. Du ser hur de gör allt för att få röra henne. Allt för att få vara nära, lite för nära om du kollar med den blicken. Hon slår dem, skriker åt dem men är inte farlig, hon är bara full och ser ut precis så man ska göra när man är högt där uppe med lång väg ner. Hon är lugn nu, nöjd och hon tittar i spegeln, ler åt sig själv och försöker fixa en perfekt lugg för hon har tid till det och det är viktigt. Hon är där men ändå inte, och vinner hon kommer hon fylla brösten med silikon. Det finns liksom ingen anledning att inte göra det fullt ut. Satsa högt, investera, attrahera. Vara pricken som framträder, den du öppnar ögonen för före alla andra.

Slagen glider över, blir fler och fler hårdare och hårdare det går snabbare ingen hinner tänka efter. Det finns något mycket levande i att ge någon nästan vad den tål. Du ser sönderslagna ansikten som hamnat i vägen av sig själva eller av andra. Ansiktena är där men kan inte se dig. De är ditt nöje eller din fasa, för det finns för lite att göra som känns inuti det flimmer vi lärt oss att tygla. Med Internet fungerar knapparna så mycket mer än när du trycker på fjärrkontrollen. Du bestämmer helt själv. Du väljer att se dem slå ihjäl varandra, och det är skönt på något vis för det är static oh static. Sedan kommer baksidan, den som gör att det faktiskt händer något när knappen liksom bara av sig själv råkar starta igång. Baksidan är där och filmar, är en i gänget som bestämmer sig för att fler vill se och som inte längre bedömer sig själv mer än som en åskådare. Baksidan exploaterar våldet så att du inte ska behöva hata mer än att förundras. Den exploaterar så att du inte ska behöva stanna upp när verkligheten håller på att hända framför dina ögon.

Du tar honom på orden. Statsministern är inte socialist. Han är socialdemokrat, ingenting annat. Socialist är nästan det samma som nationalsocialist, och vi vet ju alla hur såna är. Nej, socialdemokrat är statsministern, för detta är en sak som är tillräckligt långt ifrån ordet socialist. Han är social och demokrat, ingenting annat. Han intygar dig att socialdemokratin är något alldeles eget, något som evolverats fram och som därför är bättre än sina föregångare. Och detta fascinerar dig, för du trodde inte att socialism och nazism låg så nära varandra, att den politiska ringmentaliteten var så snäv, att socialism ännu en gång gått och blivit radikalt. Du trodde inte att evolutionen enbart handlade om anpassning. Du trodde inte att all politik som återstod var en enda mittfåra. Du trodde på att upphäva bruset.