onsdag, april 19, 2006

I den här scenen bär Muhammed en hjälm till familjepappan


Will the cartoon be allowed to appear uncensored? Will Family Guy be destroyed??? Will television executives fight for free speech?
(Or will Comedy Central puss out?)
Jag har precis bevittnat den andra och avslutande delen i Matt Stone och Trey Parkers cliffhanger "Cartoon Wars", ett avsnitt som sändes för första gången i amerikansk teve för drygt en vecka sedan, och som jag såhär efteråt vill hävda var en av de viktigaste 20 minuter humor jag sett i hela mitt liv. Nog för att jag redan innan visste att South Park gått och blivit en av våra roligaste samtidsröster (seriens snabba process från idé till färdig tevekonsumtion är bara några veckor), men nu på senare tid har den också gått och blivit en av våra viktigaste. South Park är våran spegling i Lustiga Huset, innan synlig med bara barnets blick. När ögonen nu blickar in i spegeln finns där också en uttalad vilja; de fyra barnen i South Park har växt mer än vad man kan tro.

Matt och Trey har sedan länge axlat rollerna som gränsöverskridare, och när nu en av gränserna gjorts så tydlig i och med Muhammed och yttrandefriheten var det bara en tidsfråga innan profeten skulle dyka upp på allvar i South Park – men i Family Guy. Det finns en metanivå i South Park som tidigare bara använts för att förhöja humorn eller för att ytterligare få oss att förstå poängen, en nivå som i dessa två episoder verkligen har ställts på sin spets. Avsnitten handlar om hur Fox trots stora protester tänker sända ett Family Guy-avsnitt som innehåller en avbildning av Muhammed, ett avsnitt Cartman gör allt för att förbjuda. Det första South Park-avsnittet avslutades med ett antal spänningshöjande frågor (se citat), och om man inte förstått att det egentligen handlat om South Parks egen rätt och problematik kring att få visa Muhammed, gjorde man det då.

De båda avsnitten var alltså egentligen inget annat än ett kittlande test för Matt och Treys egen yttrandefrihet, en frihet som de genom framför allt Kyle försöker propagera för i det andra avsnittet. Kyles tal till chefen för Fox blir ett tal från Matt och Trey till chefen (eller cheferna) för Comedy Central, och vi som tittare får beskåda hela denna process, göra en egen bedömning av vad som är rätt och fel, vem som gör det rätta beslutet; om yttrandefriheten sträcker sig över religion och förlöjligande (dock inget förlöjligande i South Park, allt Muhammed gör är nämligen att ge familjepappan en fotbollshjälm med en fisk på). Om yttrandefriheten sträcker sig över religion och förlöjligande.

Comedy Central-chefens svar på frågan?
Nej, det gör den inte. Cartman får rätt.

Fox-chefens svar?
Ja, det gör den. Kyle får rätt.

Resultatet av dessa olika svar på ett och samma utrymme blir en komediserie med en censurerad Muhammed lagd över en handling om en komediserie där Muhammed till slut tillåts visas. Terroristernas hämnd på denna handling blir att göra samma sak, fast värre, tillbaka: en komisk sketch med syfte att göra den västerländska kulturen till åtlöje. Människor som står på en amerikansk flagga med dollarbyggnader i bakgrunden bajsar på varandra, George W Bush och Jesus bajsar på varandra. Allt skulle kunna vara kontroversiellt, på gränsen, men ställs sedan i kontrast till Muhammed. Ingen censur. Inte ens i närheten.

Sex South Park-säsonger tidigare, i ett avsnitt kallat "Super Best Friends", finns redan Muhammed. Han är ocensurerad och ofarlig, och jag tänker att kanske var det här också en del av meningen för Matt och Trey, att visa på förfallet. Att visa att människor och censuren glömmer det ena för det andra – för sen när blev det okontroversiellt att på detta sätt göra narr av Bush och Jesus i Amerikansk teve? Det måste ha känts skönt för Matt och Trey att i alla fall få veckla ut ett av sina finger mot solen. Ett långt finger som säger: "Titta, det här är okej!"

Läs mer om avsnitten och censuren på en sida med en mycket mer bestämd och övertygad åsikt än min här och här.