Som tur var blåser det

Flaggorna vajar, solen skiner. En dag har blivit en röd dag, så att vi kan fira vårt vackra land utan hämningar. Men vad är det egentligen som ska firas? Jag själv ställer mig frågande, men så finns det dem som har det klart för sig, och som blir mittpunkten varkring allting cirkulerar. De är övertygade att Sverige är det bästa landet och att de har receptet för hur det ska kunna bli ännu bättre, och flaggan har mer eller mindre, om man bortser från all idrottslig stolthet då färgkombinationen under några dagar blir allas igen, varit deras sedan de valde att börja använda den. Och nu ska du och jag alltså också fira, vilja fira, gärna med en flagga i handen och en nationalsång nära till hands i strupen så att vi slipper skämmas när Norge visar upp sitt stora engagemang för sin nationaldag. Men för mig går det inte, trots de många alternativ jag kan välja bland, för jag förstår inte vad jag ska fira, och varför. Sverige är mitt hemland och det finns mycket att glädjas över som kommit till innanför gränserna, men det får inte mig att vilja fira, dunka rygg och säga hur bra vi är, eller snarare har varit. För det är ett tillbakablickande firande; högtider är till för att minnas det förflutna. Och det är det som skrämmer mig, för det är nutid nu.

Jag tittar på flaggan och ser hur den vittrar sönder. Ganska road står jag där och ser hur begreppen svensk och svenskt luckras upp framför mina ögon i takt med att gränserna blir mer och mer meningslösa, att människor får och vill förflytta sig, att kulturerna går in i varandra och skapar framtiden, den nya världen utan möjlighet till gränsdragningar. Och mitt bland det här så manas vi att fira nationaldagen som aldrig förr, försöka förstärka våran flaggas positiva betydelse, ta tillbaka den från bakåtsträvande högerextremister för att flaggan ska få vara allas – när den istället kan bli ingens, en kvarleva från forntiden. Men det kommer nog, så småningom. Kanske.

"Oscar Wildes definition är fortfarande mest klarsynt: 'Patriotism är de hätskas dygd.' Den är också något man ägnar sig åt i brist på andra saker att vara stolt över. Enligt en undersökning som University of Chicago publicerade för tre månader sedan är en typisk patriot manlig, fattig och lågutbildad. Studien visar att terroristattacker stärker de nationalistiska känslorna, medan välstånd försvagar dem. Och att Sverige är världens tredje minst patriotiska land efter före detta Östtyskland och Lettland (många öststater vill hellre se sig som en del av Europa än som framstående nationer)."
– Fredrik Strage om Nationaldagen

Edit: Det är tydligen det här vi firar.