Dinkel är ganska häftigt, när man tänker på det

Idag fortsatte jag mitt nyfunna växt- och odlingsintresse genom att besöka Streets matfestival på Hornstulls strand med "mat från lokala bönder och importerade ekologiska godbitar". Mitt första besök vid Streetremsan hände tidigt i somras och då fick jag ett ganska dåligt intryck av hela konceptet, mest kanske för att det kändes väldigt litet och därmed ganska intetsägande – ett intryck som till stor del berodde på att vi missade hela inomhusgrejen. Nu var vi dock inte så dumma. Blanda den klipskheten med massor glada bönder och andra (mat)glada så har du ett mycket bättre intryck.

Det är något visst med bönder. Innan såg jag på dem med ett visst förakt (stadsmänniska som jag är...) för de bönder jag då fick uppleva var de snusande och epatraktorkörande som gärna slogs och var allmänt odrägliga. Men nu är det annorlunda, i alla fall när det gäller ekologiska bönder och dem som står på torg. Dessa bönder ler mot mig och deras omsorg för maten och djuren gör mig rörd. Så jag har kommit på att jag gillar bönder. Kanske för att jag också kommit på att mat är ganska viktigt. Därför frågade jag nu idag saker som vad dinkel var (jag fick svaret att det var en proteinrik föregångare till vete och användes redan för 5000 år sedan) och om det var på gång med en ekologisk snabbmatskedja (tyvärr ett nej som svar).

Jag har till och med blivit så intresserad av mat att Årstidernas idé förmodligen kommer hamna utanför min och mina två vänners dörr om någon vecka eller två. Idén är som följer: "Vi tar en trälåda, fyller den med säsongens färska egologiska råvaror, lägger med några välsmakande recept och levererar den direkt hem till din dörr." Det är snyggt med trälådor, ekologisk mat är bra för samvetet och hem till dörren bekvämt, så det finns ingen anledning att inte prova. Frågan är om vi nu ska ha en baslåda eller en mixlåda?

Årstiderna är en idé som inte bara är ett bra för konsumenten, utan det är också bra för de små ekologiska bönderna som inte odlar i dom kvantiteterna att de får någon plats i matbutikerna, fick jag veta när jag frågade. Bönder goes united, och via webben. För mig känns det fräscht och väldigt glädjande.

Med samma mysiga stämning som på en liten popfestival, fast med otaliga barnvagnar och folk som låter en prova ekologisk och biodynamisk mat till höger och vänster, så var min första matfestival någonting väldigt glädjande att få ta del av. Och detta fast att jag inte är en finsmakare. För ekologisk mat handlar för mig inte om mat som smakar godare, utan om mat som inte har förlorat sin oskuldsfullhet och som lever lite mer som man ska göra. Leva i harmoni med naturen och allt det där andra, du vet.

Så jag säger: Proteinpasta och enorma ekologiska lökar åt folket! och i vårt skafferi. Bredband har vi redan.